Kärlek är vad kärlek gör

Idag har det hänt lite grejer i mitt liv i alla fall. Avgörande eller inte vet jag inte än.

Jag har slutat på mitt jobb. Var dit idag och informerade alla om det. Och det känns otroligt bra. Nu ser jag en liten ljusning därframme. Tid för utveckling, för nya utmaningar och ett nytt liv, vad det än blir. Har idag fått flera olika erbjudanden som är mycket smickrande och tilltalande. Och de finns där när jag är redo. Eftersom jag är heltids sjukskriven två månader till finns det tid för eftertanke.

Gruppen idag var tyvärr som vanligt, jag var inte riktigt närvarande, hur mycket jag än försökte. Men de märker de ju inte, så det får vara som det är just nu.

Och idag grät jag, för första gången på länge för att det gjorde ont. Relationen med Honom är över och idag insåg jag nog det. Det är många känslor som svävar runt i huvudet. Jag är riktigt förbannad för att Han inte vill ha mig och otroligt ledsen över att ha förlorat min första kärlek. Ok, det var jag som tog steget som så många gånger förr, men hade Han älskat mig på riktigt så hade Han kämpat för mig. Inte bara sagt hur svårt det kommer bli att glömma mig. Uppmuntrande va? Det säger ju allt. Och tankarna om att jag inte är värd att kämpas för, att jag inte är värd att älska finns där i allra högsta grad men jag inser att de kanske kan tona ut med tiden. Tidigare har jag alltid tänkt, ja ja nu glömmer jag dig, du finns inte mer och har aldrig funnits. Men det har ändå varit en slags relation och jag kommer nog att sörja den. Det är som ett förhållande som tagit slut, för mig var det i alla fall på riktigt. Och jag hatar hatar hatar att det är över. Och förnedringen över att ha förlorat, att inte vara den som står först på Hans lista (för att Han känner och vill det) gör så ont så ont. Att bli bortvald...
Men det var väl dags för mig att uppleva det med antar jag. Men jag trodde aldrig att min stora kärlek skulle vara så smutsig, så falsk och obalanserad. Jag trodde det skulle vara fint, njutbart, kul och alldeles fantastiskt.
Tankarna om att det aldrig kommer finnas någon som Han stämmer nog. Men det kanske är lika bra för jag vill inte gå igenom samma himmel och helvette en gång till.
Jag vill bli älskad för den jag är. Och ha gemensamma visioner och vilja vara tillsammans.
Kanske kommer jag trösta mig med någon, kanske inte.
Men jag kommer aldrig att sluta älska Honom för det...

Var inne på pressbyrån och köpte vatten inför föreläsningen med Maria Sveland. När jag gick därifrån sa den brataktiga killen bakom disken högt och tydligt; Hej då snygging!
Och då kom känslan av att det är faktiskt inte jordens undergång. Det finns andra som ser mig. Även om det kommer ta lång tid innan jag ser dem...

Och Maria Sveland. Vilken föreläsning! Gå om du har tillfälle. Tjej eller kille, kvinna eller man, alla får upp temperaturen och diksussionsnivån är hög. Mycket mycket intressant och givande. Mer information än i boken Bitterfittan. Och ja, det var 90% kvinnor där. Det intressanta att 80% av dem var kvinnor över 50! Jag blev väldigt nyfiken på deras liv, deras visioner och varför de var där. Jag är ingen bra recensent så jag upprepar, läs boken och försök komma till någon föreläsning.

Nu ska jag skriva mitt avskedsbrev till föräldrarna på jobbet och sedan ska jag kanske gråta och svära lite till. Vi får se!