Det blir som det blir.

Jag läser min Borderlinebok som uppladdning för kvällen. Den ger trygghet, förståelse och säkert glöd för urflippning ikväll. Men va fan, jag är i skogen. Jag får flippa ut. (Not)

Kom igår att tänka på alla dessa småsteg, som tex Danderyd, tiden här i skogen, min decembermånad. Man säger; men se där, du klarade ju av det!!! Men under vilka former? Vad innebär att klara av det? För mig betyder det att jag fortfarande lever vilket jag känner mig otroligt ambivalent mot. Hatar mina löften och bara längtar tills jag är löftesfri och har kontroll över mitt eget liv igen. Har jag då klarat av det? För min skull eller andras? Det är alltid DE ANDRA. Jag mår ju inte dåligt om jag dör. Vilket jag inte tror att någon annan gör heller. Förhoppningsvis en tanke om att hon äntligen fått frid. För trots jag fått som jag velat längs vägen med löftesvillkor så har jag fortfarande inte hittat något som får mig att känna att livet, om det nu finns något liv, är värt att kämpa för.

Bara en vecka kvar tills jag är min egen och om det är ett nytt år eller inte det skiter jag i, det har aldrig haft betydelse innan, varför skulle det ha det nu?!

Dags att packa ihop för mig och hunden och åka till skog nummer två, kan knappt vänta tills alkoholens dimma sköljer över mig....

Nytt år???

Ikväll ska hunden och jag fira med vänner ute i skogen. Känner mig helt oförmögen till socialt samspel, men jag vet vilka känslor som utökas om jag sitter här i min egen skog själv. Och jag saknar Honom. Jag ångrar mig om och om igen, bara en sista gång.... Men jag vet ju vad alla gånger gör med mig. Att det kan göra så ont att göra det rätta....

Wikipedia

ÅNGEST är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet. I vissa fall beror ångesten på förändringar i hjärnan. I andra fall hör den ihop med andra medicinska problem eller psykisk sjukdom.

ÅNGER är i allmänhet en känsla av smärta eller missbelåtenhet med sig själv därför, att man vet, känner eller tycker sig ha gjort något orätt eller oriktigt, som man helst skulle vilja ha ogjort.

Sak samma...

Fan Fan Fan

Borderline personlighetsstörning - Görel Kristina Näslund

Förord s. 16:

"Idag syftar borderlinestörning på en samling symptom som främst kännetecknas av kraftig instabilitet i beteende, känslor, identitet och relationer. Dessa människor lever i ett helvete och mår mycket dåligt, men det syns inte utanpå. De är drabbade av mycket stark ångest, skräck, katastrofkänsla och övergivenhets känslor. De ser ofta sig själva som uslast i världen. många tenderar att ägna sig åt hetsätning, missbruk och självmisshandel. Självmordsförsök är vanligt förekommande bland människor med borderlinestörning."

Kommentar, någon.....

Hur jag än vrider och vänder är jag alltid där...

Han

Axel Rudi Pell - Don't say goodbye

On a cloudy night
I looked outside the window
seeing faces disappear
the wheels of time kept turning
through endless days and nights
I'm hiding my soul from the light

Holding on to the two sides of a coin
I'm blinded by lies
too late to return
Late at night the fire starts to burn
I'm a Prisoner of flames
will I ever learn

We're falling in and outta love
calling our hearts
tears from heaven

Don't say goodbye
Love is forever
and I need you to stay

Don't say goodbye
we're so strong together
don't leave me this way



On and on we searched for Fool's Gold
putting down the trigger of love
Any chance we had is passing by
just too late for another try

Lonely hearts lost fires in the night
the end of our romance's in sight

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till

Det kunde bli värre.....

Vill bara härifrån nu, vill bort från allt. Från Honom, från människor, från psyk och mediciner och allt som gör mig till den förbannat envisa ensamma själ jag är. Jag orkar inte vara ensam mer. Jag orkar inte skärpa mig mer. Jag orkar inte med andra och deras oro.

Hur många gånger har jag inte upprepat detta?
Och min enda önskan är att bli omhållen.
Men det duger ju inte med vem som helst tycker min hjärna. Jag behöver inte vara ensam. Men när man inte kan prata (eller inte prata) med någon utan att den tar på sig något slags ansvar, något slags "jag ska fixa dig" blir jag tokig. Jag orkar inte ta hand om mig själv och mina känslor, hur ska jag då orka med andras? Jag skriker i mitt huvud, snälla lyssna bara på mig! Snälla försök inte fixa, kan du bara finnas där utan att blanda in dina egna känslor????!!!!

Och nej, jag är inte arg, bara så otroligt ledsen och förvirrad. Jag tar steg, jag försöker, jag äter den där jävla medicinen, jag har legat på Danderyd ännu en gång, jag har lyssnat på andra och DET BLIR INTE BÄTTRE!!!!!

Läste igenom mitt "alster" igår och man ser verkligen hur det bara rasar nedåt, trots att jag gör mitt bästa. För det gör jag. Mer än jag klarar av. Jag är 27 år och mitt liv är inget liv. Jag ser bara ljus i det mörka. Det finns inget innehåll. Det är bara ett skal av hud, fett, muskler, senor och skelett som rör sig som ett sims-spel och går runt i mindre och mindre cirklar.

Jag är 27 år och vet inte hur man gör för att leva.

Jag har 6 dagar kvar här i dalarna i min ensamhet och löften. Om jag bara kunde ta mig tillbaka till mitt ynkliga hem, som jag förövrigt bara önskat mig bort ifrån, så tror jag att det skulle kännas bättre. Där finns bara ett löfte. Där finns ingen övervakning på en vecka i så fall.

Jag försöker finnas, vara närvarande, men när jag inte kan eller ens vet vad som är vad då är det bara tomt. Och fruktansvärt ensamt.

Och myrorna fortsätter äta min hjärna på nätterna och pulsen går inte att räkna.
Undrar hur min kropp mår...

Jag har behov och de bara säger emot sig själva hela tiden. Att någon orkar läsa detta är helt ofattbart. Men att se en människas destruktiva väg mot livets slut kanske är fascinerande, vad vet jag? Hur kämpar man när det inte finns något att kämpa för?

Förvirrat inlägg, jag vet, men det är jag, just nu.

Känslor

Är nog det jobbigaste som finns. Har avslutat "relationen" med Honom nu på ett för mig bra sätt och som vanligt känns det värre än någonsin. Varför kasta bort allt? Hur många gånger har jag inte undrat det? Men det är ju såklart under de bra stunderna. När jag skärper till mig och känner mig stark. Att jag sedan håller på att gå under av olycklighet när jag inser vad det betyder är en annan sak. Men denna gång måste det fungera. Jag måste må bättre i mig själv och Han har sitt kaosliv att fundera över. Vad det är som finns mellan oss är så underbart härligt och samtidigt så destruktivt att det blir varken från eller till. Bara himmel och helvette.
Jag måste finna min medelväg, att orka leva varje dag. Att inte fly till dödsdrömmarna. Även om jag skriver detta vettiga kan jag inte se det framför mig. Att jag har en framtid. Att jag kommer leva mycket längre. Det sitter i min hjärna som tuggummi i håret, att ta bort det som hjälpt mig att leva, paradoxalt nog, kan döda mig. plus minus noll. Pest eller kolera.

Och under tiden måste jag glömma Honom. Glömma glömma glömma.....

För det har ju gått så bra hittills.....

Överhettad

Jag måste fixa dessa dagar på något sätt. Har lugnat ner mig nu. Vet vart mitt jag är, att jag måste avsluta vissa saker med värdighet. Det känns bättre så.
Sen får vi se vart mitt förvirrade ensamma jag tar vägen.

Shinedown- Second Chance

My eyes are open wide
By the way I made it through the day
I watch the world outside
By the way I'm leaving out today

I just saw Hayley's comet, she waved
Said "why you always running in place?
Even the man in the moon disappeared
Somewhere in the stratosphere"

[Chorus]
Tell my mother, tell my father
I've done the best I can
To make them realize
This is my life
I hope they understand
I'm not angry, I'm just saying
Sometimes goodbye is a second chance

Please don't cry one tear for me
I'm not afraid of what I have to say
This is my one and only voice
So listen close, it's only for today

I just saw Hayley's comet, she waved
Said "why you always running in place?
Even the man in the moon disappeared
Somewhere in the stratosphere"

[Chorus]
Tell my mother, tell my father
I've done the best I can
To make them realize
This is my life
I hope they understand
I'm not angry, I'm just saying
Sometimes goodbye is a second chance

Here is my chance
This is my chance

Tell my mother, tell my father
I've done the best I can
To make them realize
This is my life
I hope they understand
I'm not angry, I'm just saying
Sometimes goodbye is a second chance

Sometimes goodbye
Is a second chance

The Destroyer

Jag har ställt till det. Som vanligt. Med båda mina tryggheter. Jag är helt tom. Fattar inte hur jag lyckas förstöra allt i min väg. Nej, inte helt tom, men mycket mycket ensam och hatande mina löften. Den 7 januari har jag inga löften längre. Jag fattar inte varför jag inte får ta egna beslut om MITT liv. Lev i min kropp, i mitt psyke och jag lovar, ingen skulle vilja leva.

Jag är ingen. Jag har ingen. Jag vill ärligt talat bara slippa ifrån allt. Jag längtar efter döden.
repet finns därute. Men jag har lovat. Men det finns där, så lockande....

Finger Eleven - Paralyzer

Rädd

730

Nu är jag ensam för första gången. Har haft folk omkring mig hela tiden, natt som dag. Och genast tappar jag masken. I mitt rätta jag kommer mitt påträngande mörker över mig och löftet att inte göra illa mig själv (som det heter i deras öron) känns otroligt svårt att hålla. Min verklighet är denna och när det finns andra omkring mig är det bara automatik. Vill jag vara ensam? Vet inte. Men friheten gör mig till den som vill få vila från allt. Och vem har rätten att bestämma över mitt liv? Det är MITT liv. De lever inte i min kropp, i min ångest, i min livsångest och krav på normalitet och hat mot omvärlden som de aldrig kan förstå.

Vad har jag att leva för? Att kämpa för? Vad är sanning och verklighet?
Vad är lycka?

Illusioner.....

Lycka VS livsångest

Det har varit några väldigt svåra dagar, men kanske det börjar lätta nu. Vet inte. familjen har lämnat sitt hus och ensam är jag med äldstehunden. Vi bär ved, vi går ut i snö och sol och busar. Vi tänder brasor. Har haft vän med karl på middagsbesök, som vännen lagade. Jag bidrog med sallad, som vanligt. Vännen spenderar natten här och det känns rätt bra då min sömn har varit knapp de senaste dygnen. Istället har panikångest, myror som äter upp hjärnan och värdelöshet härskat. Att Han dessutom kom förbi och hånglade upp mig lite kan ha fått upp mitt humör en del. Ok, en stor del, särskilt som jag som vanligt lagt ned Honom utan Hans vetskap.

Allt är som vanligt alltså fast både värre och bättre.

Ambivalens är mitt namn.

Jul. Jag säger bara det. Jul.

Det är snö

och kallt i Dalarna. Och jag är ok.

Ta hand om Er därute.
Kram

SISTA MORGONEN

På psyket, avd 151 Danderyd. Hoppas vi aldrig ses igen.

Det har varit hemskt. fruktansvärt, ökad värdelöshetskänsla. MEN. Jag har kommit underfund med mitt sömnproblem och får tabletter så att kroppen får vila då jag fortfarande inte kan sova på egen hand. Och en del andra saker som jag tyvärr inte kan dela med mig här...

Så. Allt som allt; Jag klarade det!

Nu är det bara julen som får mig knäsvag och ångestfylld.

Blind Guardian - Time What is Time

When the moonchild is crying
And silence has broken
The darkest truth

The things she remembered
Had never been her own
Replicant or human
I know the way to show
What do I see
What will I find
Know the answer inside
It's your last step

Time what is time
I wish I knew how to tell you why
It hurts to know
Aren't we machines
Time what is time
Unlock the door
And see the truth
Then time is time again

[Whispering]
These dreams were never mine
It's cold inside
It's gone forever
The things he saw
Who can say what's wrong or right
The vision of a free life
His eyes had seen it all
For what
He's asking
The vision, vision, vision
I know it's all a lie
I'll remember the past life
And I'll remember time

[Lead: Andre]

What did I see
What have I done
God I knew the answers
When he felt so tired

Time what is time
Come lock the door don't let me in
I am the one your destiny
Time what is time
Reality - it hurts me so
When time is time again

[Solo: Andre]

Look into my eyes
Feel the fear just for a while
I'm a replicant and I love to live
Is it all over now
Only these years
I'll leave but I'm singing

Time what is time
He saw it clearly it's too late
It does not heal but it lets us forget
Time what is time
We'll never know
So don't take care
Then time is time again

Should I forget
The way I feel
God he knows how long I tried
Feel there is no reason to cry
I live my life
In fortune dreams forever

Mycket

Orolig för julen. Måste fixa denna sista kväll/natt nu bara. Och hur blir det sen? När jag kommer hem till familjen? Kommer jag förstöra ännu en jul?
Jag vet; en dag i taget, en timme i taget, en minut i taget....
Men det är förbannat svårt. Måste hålla mig kvar i nuet. Måste.

Ångest

En dag kvar
En dag kvar
En dag kvar



Känns som om jag måste skärpa mig mer än någonsin för att inget ska strula till sig. vet inte om jag kan pratat med någon utan att alla ihop av ansträngning.

En dag kvar....

Avdelning 151

Är inte så dum när den är bra.
Det sorgliga är att man måste få uppbackning av sitt eget team för att bli sedd och betrodd som en mänsklig varelse. Jag tackar någon däruppe för att jag har ett sådant. Och skänker en tanke till dem som inte har samma tur som jag. För tur är vad det handlar om.

Vårt älskade psyk......

Lördag - 3 dagar kvar till frihet

Grät när jag vaknade. Grät när jag försökte somna om.
Grät när jag skulle förklara varför jag grät.

När jag sover så drömmer jag. Som alla andra. Men jag drömmer enbart om situationer där jag ljuger eller förstör något - dvs att jag vaknar med ett berg av skuldkänslor. Jag hade glömt det. Jag hade glömt att det var det jag drömde, enbart, innan jag fick mina ENORMA sömnproblem.
Tänk vad jag är duktig på att skydda mig själv, fantastiskt.

Ärligt talat, jag är hellre utan sömn än lever med de drömmarna. Tänk då att jag inte har räknat ut det förut, att det är min gigantiska skuld jag bär på som blev för tung och jag räddade mig. Genom att planera ett underbart självmord och utan att sova slapp jag den nattetid.
Konsekvenserna blev visserligen hallucinationer och skulle slutligtvis drabbas av min egenförvållade död, men jag förstår mig själv. Till och med nu är jag nästan mer beredd att behålla det än att kämpa nattetid.

För smart att vara så här dum......

Psyk II

Jag sitter på mitt kära psyk, har haft en dag där allt har löst sig och nu är det bara darrande händer, ben och tomhet kvar. Varför kan jag inte hålla mig kvar i glädjen? Varför kan jag inte behålla det positiva? Och nu har jag 4 dagar framför mig då jag tyvärr måste börja "spela" för att ingen ska bli orolig. Det handlar inte om oro för mig, det handlar bara om att orken tar slut och då är man en fara för sig själv. Och nu när jag lever på gränsen på att slippa ut härifrån kommer det bli ett hästjobb. Jag hoppas verkligen jag somnar inatt.

Respirdalen är i alla fall ÄNTLIGEN borta och de har snabbt ökat min seroqueldos till 100mg ikväll och lika om inte mer imorgon bitti. Kanske kommer det att stärka mig för resten av tiden, jag vet inte. Men jag hoppas. För nu är det nattsvart.



Igen.

Sovit 4 timmar inatt! Trots detta gnäller jag...

Läs DETTA. Och betänk sedan hur jag igår fick 5 tabletter vid 20-tiden, varav jag inte kände igen två. Jag har äntligen blivit så stark att jag vågar fråga vad det är jag får i alla fall. 2 propavan, 1 respirdal och 2 seroquel. ???!!!!!!! Och två vad för något? Då hade jag redan klämt i mig dem. Vad är seroquel? Neuroleptika fick jag till svar. Hur många mg det var har jag ingen aning om, glömde att fråga.

(Vid 22.00 får jag även imovan, oxascand, stesolid och nozinan)

Jag fick alltså medicin jag inte hade en aning om att jag skulle få. Utan info om vare sig verkningar eller biverkningar och detta har jag kunnat bli informerad om i 9 TIMMAR!!!
Och jag som knappt vågar be om lov för att gå ut och röka, för jag får fortfarande inte gå någon annanstans än till utsidan på ytterdörren. Jag har varit här i 4-5 dagar och det har hänt mycket under den tiden och det mesta av min upprördhet och återkomande självmordsplaner beror på MYCKET bristande info och att vara skyldig tills motsatsen bevisas, vilket är omöjligt.
De stärker mina värdelöshetstankar så enormt att jag under vissa stunder är beredd att gå vägar jag aldrig gått och bete mig som ett ÄKTA PSYKFALL. För då får man vänliga ord och uppmärksamhet hela dagen.

Tack gode gud för alla människor i mitt behandlingsteam, jag har insett hur viktiga de är för mig. Nu. De ringer varje dag och de ger mig mycket praktiska tips och råd hur jag ska klara mig igenom denna period. De är inga ja-sägare till mig, men de kan berätta, eftersom de känner mig, hur jag ska tänka för att få åka till dalarna på tisdag och det känns väldigt bra.

Dags för dagens första rök.

Nu har ni blivit "positivt" informerade om livet på DANDERYDS PSYKAVDELNING och detta är bara en bråkdel.....

HATAR PSYK

Har haft magsjuka och feber, DET är vad som händer när man blir inlåst. Jag har skrikit, sparkat på möbler, flippat ut ordentligt, som vanligt (som förra gången) för att man inte blir trodd. Verkar som om jag inte får åka hem över jul....

16

Inlåst och mår skit.

14

En av mina värsta dagar... Orkar inte skriva mer just nu.

13

Idag kommer Han och jag ska bli bjuden på fin restaurang. Ser jag fram emot. Och att bli omfamnad. Däremot växer ångesten mot måndagmorgonens inläggning. Det är bara en vecka men jag vet hur det är och jag har mycket motstridiga känslor inför det. Ångest är vad en inläggning blir för mig. Måste försöka glömma det idag. Måste

12

11

Allt har löst sig!!!
Och jag är så så så glad!
Jag får vara hemma hela veckan ut och på söndag ska jag läggas in och säkerligen får någon hemsk medicin men de säger att den garanterar sömn, så det är väl bra. Nästa bra grej, jag behöver bara vara där en vecka och sen blir jag hämtad av familjen och får bli i dalarna över helgerna, tills gruppen börjar igen!
De litar verkligen på mig och jag ljuger inte, jag har menat varje ord. Och jag känner livslust.
Och ikväll är det VOLBEAT!!! Se upp! =P

10

Jag kommer bli inlagd. Det är bestämt nu. Inte av mig. Min medicinering fungerar inte och respiradlen gör att min kropp tror att jag är nyförlöst. Vet inte när jag kommer läggas in, troligtvis imorgon, helst idag. Men jag grät och bönade och bad eftersom detta varit min bästa vecka på många månader. Gårdagens tatuering, VOLBEAT imorgon, som jag väntat, och Han kommer på lördag och ska sova hos mig = trygghet och att jag kommer att sova....
Jag hoppas verkligen att de lyssnar och förstår hur viktigt det är för mig. För ja, jag går med på att läggas in, så fort Han har åkt, det har jag redan fixat. Men låt mig bara få ha de här sista underbara dagarna, snälla.....

Galleri - innan nummer 10 som är dystert

En av de första jag gjorde, gillade den inte först men sedan efter ett vredesutbrott har den blivit lite av en favorit!

Också en gammal målning, men gillar färgerna mycket.

Omgjord och kommer bli omgjord igen - nu när jag är duklös.

Gillar den för den visar verkligen min oförmåga till sömn och hur den påverkar mig.

Vacker är den inte men den betydelsefull.

Återigen - duklös. Så jag gav mig på denna igen, blev faktiskt nöjdare!

Min absoluta favorit. Varför får ni klura ut själva.

En Nattmålning med ett rakblad som nyss använts på min arm. Gillar kombinationen.

Min nya (tredje) UNDERBARA tatuering!!!!

Sista duken jag hade, nu är den lilla ångestfria stunden över =(

Saker som jag hatar - eller tycker väldigt illa om hos andra och mig själv

9

Nytatuerad och laddat för Volbeat på torsdag.

Varför vill jag då inget hellre än att dö just nu. Orkar inte hypa mer. ORKAR INTE!!!!


Jag vill dö dö dö dö dö dö dö dö dö


Bort från alla hemska monster inuti mig.

FAN vad jag hatar att vara jag.

Jag har

badat
försökt sova
ätit frukost
målat naglarna
försökt sova
målat en tavla
försökt sova
insett att utan medicinering är det omjöligt för mig att sova

8

I morse ringde en vän, som jag nämnt en gång tidigare förut här. Vi var väldigt bra vänner på 90-talet, ha ha ha.
Vi pratade länge. Jag grät och skrattade och kunde inte förstå varför han ringde. Det var ju så längesedan. Skulle han fortfarande bry sig?
Vi har gått igenom en del båda två i unga år och hade varandra där någonstans, en närhet jag aldrig haft med någon efter det utom nu, men Honom.

Som vi idag har bestämt att vi ska ses på lördag,bra eller inte? Men Han börjar bli förbannad nu på mig, börjar ställa krav, vill få bort mina knäppa tankar. Och jag tycker om det. Då kanske, kanske Han bryr sig lite. Även om det bara är för att Han ska få slippa skuldkänslor så har Han aldrig pratat med mig så här förut. Vår relation har alltid varit på Hans villkor, rent praktiskt. Men nu märker jag vad jag har haft makt över känslorna. Vad Han får säga och inte. Vad jag berättar och inte. Och hela tiden osäkerheten på om det är äkta.

På något sätt känns det nu som om jag har två änglar som jag kan vara trygg med och det är dessa båda. Och ingen av dem kan hjälpa mig. Ingen av dem kan släppa sitt pick och pack (läs familj) för att komma hit och ge mig den där kramen jag så innerligt behöver. Så trots allt det positiva är jag nu ännu mer säker på att jag gör det rätta. Ensamheten går inte att leva med.


Denna heter Släpp ut mig och tillägnas mina änglar, de jag känner något för. Tack

Julpynt á la psyk

Min juliga medicinkula

Innehållande:
2 st burkar med Stesolid 10mg
(Inte ens 8 st under en natt hjälper då jag hypar, vilket jag oftast gör. Men äta dem kan jag väl)

1 st burk med nozinan 25mg
(Hatar denna, bakissmällen med tillhörande utebliven sömn är ett helvete)

1 st rör multivitamin-kvinna
(Man måste ju ta hand om sig! )

1 st karta p - piller
(Man måste ju ta hand.... nej fan... det finns ju ingen ändå, önsketänkande kanske)

60 st respirdal 2mg
(Psykos/schizo medicinen. Tror nästan att hallucinationerna har blivit fler. Gör mig dessutom mycket hungrig och väldigt groggy)

30 st sertralin 50mg
(Den snälla tabletten. Gör egentligen ingenting för mig, därför gillar jag den bäst. Jo den får mig illamående och vad gillar jag om det, JIPPI!)

23 st stilnoct 10 mg
(Varken till eller från jag sover ju ändå inte)


1 st flaska theralén 40mg/ml
( Ha ha ha, den är ju bara så otroligt verkningsfull. Eller vad säger ni?!)

7

Blandat piller och alkohol igen, det enda som få mig att sova.

Mine enda fåga är nu, ska jag träffa Honom på lördag? Kommer jag klara av det? Jag tror inte det. Jag vet varken ut eller in...

Han igen

Är en jävla skitstövel. Den enda jag kunde tänka mig att ändra mig för. Men fy satan vilken karl Han är. Usch!!!!

Sista veckorna

Jag visste inte att jag kunde det men jag känner mig mer och mer bara övertygad om att jag har rätt. Jag har egentligen inget val. Det har gått för lång tid.Det känns skönt. Inte lång tid kvar nu.

Han

Def Leppard - Love Bites (Live 1993)


If you've got love in your sights
Watch out, love bites

When you make love, do you look in the mirror?
Who do you think of, does he look like me?
Do you tell lies and say that it's forever?
Do you think twice, or just touch 'n' see?
Ooh babe ooh yeah

When you're alone, do you let go?
Are you wild 'n' willin' or is it just for show?
Ooh c'mon

I don't wanna touch you too much baby
'Cos making love to you might drive me crazy
I know you think that love is the way you make it
So I don't wanna be there when you decide to break it
No!

Love bites, love bleeds
It's bringin' me to my knees
Love lives, love dies
It's no surprise
Love begs, love pleads
It's what I need

When I'm with you are you somewhere else?
Am I gettin' thru or do you please yourself?
When you wake up will you walk out?
It can't be love if you throw it about
Ooh babe

I don't wanna touch you too much baby
'Cos making love to you might drive me crazy

[Repeat Chorus]

[guitar solo]

Ooh yeah

[Repeat Bridge]

Love bites, love bleeds
It's bringin' me to my knees
Love lives, love dies

[Repeat Chorus]

If you've got love in your sights
Watch out, love bites
Yes it does
It will be hell

Sista gången

Det var mycket värre än vad jag trodde att säga adjö till mina vänner. Som den person jag är, lyckades jag hålla skenet uppe, tror jag. Men att se nu även dem för sista gången gör mig sorgsen men samtidigt lättad, nu är det gjort. Kollegorna och vissa vänner som jag aldrig mer kommer se och jag har sagt adjö på ett behagfullt sätt. Tror jag. Men fan, det var mycket värre än jag trodde denna gång.

6

Tänk, förut var jag så rädd att någon skulle förstå att detta vad Min blogg. Men nu, inga hämningar. Prostituerad, var det så?!

Men nu är jag väldigt nöjd med den, min bild och allt. Och min favoritbild i fronten eller vad det heter.

Jag målar. Oj vad jag målar. Väggarna börjar ta slut och det tar ju sin tid för dem att torka. Och så är man aldrig säker; är den riktigt klar...hm......

Ikväll har jag avskedfest för mina närmaste, utan dåligt prat och bara glädje!

Överdosera

INTE laxeringmedel. Bara så ni vet

Sjukt och väldigt fel tycker jag

What type of person do you attract?
Your Result: You attract Yuppies!

You attract the very well-dressed, job oriented type of people. They usually have their finances together, are 'middle of the road' on most topics, generally happy with the 'main-stream' of things. If it is stability you are after, these are good people to attract, if you seek adventure, it may be time for an overhaul.

You attract artsy people!
You attract rednecks!
You attract unstable people!
You attract geeks!
You attract models!


Finns på denna plats

Linkin Park - Leave Out All The Rest

I dreamed I was missing, you were so scared
But no one would listen, 'cause no one else cared
After my dreaming, I woke with this fear
What am I leaving when I'm done here?

So if you're asking me, I want you to know

When my time comes, forget the wrong that I've done
Help me leave behind some reasons to be missed
Don't resent me, and when you're feeling empty
Keep me in your memory, leave out all the rest

Leave out all the rest, don't be afraid
I've taken my beating, I've shared what I made
I'm strong on the surface, not all the way through
I've never been perfect, but neither have you

So if you're asking me, I want you to know

When my time comes, forget the wrong that I've done
Help me leave behind some reasons to be missed
Don't resent me, and when you're feeling empty
Keep me in your memory, leave out all the rest
Leave out all the rest

Forgetting all the hurt inside you've learned to hide so well
Pretending someone else can come and save me from myself
I can't be who you are

When my time comes, forget the wrong that I've done
Help me leave behind some reasons to be missed
Don't resent me, and when you're feeling empty
Keep me in your memory, leave out all the rest
Leave out all the rest

Forgetting all the hurt inside you've learned to hide so well
Pretending someone else can come and save me from myself
I can't be who you are

I can't be who you are

5

Väldigt väldigt trasig

Känns som om jag består av tusen bitar och då jag måste träffa någon är det bara att pressa ihop några med all kraft vilket leder till ett extremt sönderfall då jag kan släppa den konstanta spänningen.

Var på jobbet idag och sade adjö. God jul med gräddgrejer som de gillar, trodde de så klart men för mig var det adjö för alltid. Det var värre än vad jag trott. Men jag tog en lång blick på dem alla och kom än en gång fram till att det är bäst så här.

Läste gamla texter från de senaste ca 10 åren. Första gången jag stod på en avsats i ett fönster var den 2 december 1995 och ville ta mitt liv. Och så fortsätter texterna; vad är det för fel på mig, varför är jag inte som alla andra, varför känner jag mig alltid som en bluff?! Till dags dato alltså samma frågor och förtvivlan. Jag trodde att allt jag skrivit handlat om alla killar och hur KUL jag haft det men nej, "jag" frågan är där så mycket oftare. Har även hittat två blad om min far. Rätt sakligt, jag vill också ha en, men förvånande, att jag älskade honom. Var det verkligen sant?

Jag blev så förvånad. I 13 år har jag ställt samma frågor, känt mig annorlunda och fel. Hur skulle det kunna bli rätt på några månader???

Känner mig mer övertygad än någonsin om min plan.

4

Idag kraschade jag Nästan ihop hos min läkare. Så fort han nämner ordet diagnos eller Hans namn går något sönder inuti mig och jag håller på att explodera. Vi har två sittningar kvar innan jul. Intressant....
Har gjort allt jag planerat idag i alla fall. Nu hoppas jag bara att resten av kvällen ska fungera. Eftersom jag inte sov en blund inatt och har hypat hela dagen så borde borde jag kunna sova inatt.

Blir väldigt lätt arg också. Än en gång...

Ska bli väldigt skönt när allt detta är över.

Helloween - If I Could Fly (2000)

No fear, no pain
Nobody left to blame
I'll try alone
Make destiny my own
I learn to free my mind
Myself I now must find
Once more
Once more

If I could fly
Like the king of the sky
Could not tumble nor fall
I would picture it all
If I could fly
See the world through my eyes
Would not stumble nor fail
To the heavens I sail
If I could fly

So here I am
In solitude I stand
I've got dreams inside
I need to realize
My faith has grown
No fear of the unknown
No more
No more

If I could fly
Like the king of the sky
Could not tumble nor fall
I would picture it all
If I could fly
See the world through my eyes
Would not stumble nor fail
I could ravage my jail
If I could fly

Han

Katatonia - Evidence

I hold my breath (I hold my breath)
and check the time (and check the time)
One minute no collapse (no collapse)
If you only knew (if you only knew)
what I would do for you
One thirty breathing lapse (breathing lapse)

We're going in (we're going in)
my voice is thin (my voice is thin)
When I tell you to remember (remember)

That no one will find you
A promise from the heart
If we part, my pulse will guide you through

Be still for a moment
Everything depends upon you
If you die I will die too
Once we were heroes
But everything has changed since then
Now they recognize you too

I've stayed too long (I've stayed too long)
something's wrong (something's wrong)
You walk out of the picture (the picture)
I hold my breath (I hold my breath)
and check the time (check the time)
One thirty I collapse

We went in (we went in)
my voice was thin
When I told you to remember (remember)

That no one will find you
A promise from the heart
If we part, my pulse will guide you through

Be still for a moment
Everything depends upon you
If you die I will die too
Once we were heroes
But everything has changed since then
Now they recognize you too

I am the evidence
You passed the test and that's so good for you
O love will you read the letters I will send to you?
Will I come along,
Will they let me out to take the test?
O love (is the) score enough for me to pass the test?

(no one will find you)

I am the evidence
You passed the test and that's so good for you
O love will you read the letters I will send to you
(no one will find you)
Will I come along
Will they let me out to take the test
O love (is the) score enough for me to pass the test

(no one will find you)

I am the evidence
You passed the test and that's so good for you
O love will you read the letters I will send to you
(no one will find you)
Will I come along
Will they let me out to take the test
O love (is the) score enough for me to pass the test
(no one will find you)

I am the evidence
You passed the test and that's so good for you
O love will you read the letters I will send to you
(no one will find you)
Will I come along
Will they let me out to take the test
O love (is the) score enough for me to

3

Allt går enligt planerna. Jag känner mig friare än någonsin. Det närmar sig nu. Hoppas bara jag hinner och orkar med allt jag planerat de sista dagarna.

2

Kan man vara fruktansvärt trött och orkeslös samtidigt som man är hyperaktiv??? Jag kan då det. Det är väl normalt.

Idag har jag fått värmeljus av en god vän! Kändes mycket bra. Att träffa honom alltså. De är tyvärr redan slut men stor tacksamhet från min sida, både av dina ord och att du var här. Tack.

Nu hoppas jag verkligen på lördagen, INGEN PRESS, men du vet, det är viktigt för mig. Hoppas att saker och ting klaffar.

Nu ska jag gå och röka mitt andra paket cigg idag. När man är rastlös har man en förmåga att röka enormt mycket...

1

Otacksamma jag ber om mycket nu på sista tiden men eftersom det är nedräkning vill jag hinna göra det jag har planerat de sista dagarna. Och jag har bett en vän om en svår sak. Moraliskt och praktiskt. Men jag har kunnat prata med honom så jag känner mig trygg med att ha frågat min fråga och litar på att han är ärlig.

Värmeljus

Jag gör slut på 100 st per dag. Och ändå räcker det inte. Vid halvtolv tiden är alla slut. Jag fryser otroligt mycket och har väldigt svårt för elektricitet det är därför. Så råkar någon ha lite värmeljus, långa går också bra, över så skicka dem gärna som en sista gåva till mig.


Jag vet, ett tiggarbrev men jag är desperat. Som alltid....

Otacksam - som vanligt

Hela mitt terapiteam står bakom mig.
Min handläggare på försäkringskassan står bakom mig.
Lidingö stad tillsammans med min chef står bakom mig.

De har fixat pengar åt mig, köpt mat och sett till att jag har allt jag behöver. Tillsammans.

Ändå vill jag dö. Ändå hatar jag. Ändå har jag svårt för människor. Ändå har jag svårt att säga tack, jag vill ju inte hamna i mer skuld. Jag har ALLT för att leva men jag ser inget som kan få mig att göra just det.

Stackars mig, än en gång.....



Hat hat hat hat hat hatar mig själv